Min frihet - andras samvete

”Varför skall min frihet dömas av en annans samvete?” (1 Kor.10:29)

Det finns ord som har en positiv klang och så finns det ord med en negativ. Frihet är ett ord som klingar vackert, det är som frisk luft, solsken och friska fläktar av eufori. Samvetet, däremot känns som en belastning, det begränsar den personliga friheten, sätter gränser och skapar ångest. Det är viktigt att känna sig fri när man ska utvecklas och växa som person. Att ha dåligt samvete är en energitjuv som man inte ska släppa in, alla är vi ju i samma situation, vi gör våra misstag, ingen är perfekt. 

Gärna skulle vi också dela upp det som i bibelversens formulering, min frihet och annans samvete. Detta kryddat med inledningsfrågan varför gör frågeställningen, i allra högsta grad modern. Man har inga problem med att hålla med Paulus, varför skulle någon annan få begränsa mig, mitt tänkande eller mitt handlande?

”Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig” (1 Kor.6:12)

Paulus skriver mycket riktigt att allt är tillåtet för honom, men han är även medveten om att allt inte är till nytta. I texten tar Paulus sig friheten att tillåta sig allt, han nekar sig själv ingenting. Men redan i nästa mening lyfter han fram risken med att tillåta sig själv friheten att pröva allt, låt det inte ta makten över dig, bli inte beroende.

”Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.” (1 Kor.10:23)

Förutom sig själv, så gör han valfriheten till en allmän rättighet, det är något som inte gäller bara honom själv, tvärtom, det gäller alla. Men återigen klipper han av tanken om den ansvarslösa friheten, nu redan i samma mening. 

Paulus uppmanar oss att växa till oss, växa i tro, bli vuxna. Det ska finnas ett klart mål och en mening och strävan som hela tiden är fokuserat på en och samma sak, Jesus. Den frihet som Paulus påtalar har inte mycket att göra med det som vi idag upplever som frihet, som snarare är att följa passioner och nycker istället för att visa hänsyn och ta ansvar. Det som Paulus undervisar är att vi är fria att göra det rätta, det goda, det som leder till frälsning. 

”Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler" (1 Kor.9:19)

När Paulus, i sin övertygelse och tro bygger församlingar och sprider evangeliet, då frågar han inte någon om lov. Han gör sina val, sina beslut på basen av vad Anden inger honom. Han är själv ett exempel på trofasthet inför Guds ledning. Det finns inget som kan fängsla eller styra honom att lämna sin övertygelse, han är fri och oberoende av alla att göra Guds vilja, fri att välja tjänarens roll.

Paulus är inte rädd för kritik av de lagbundna eller för deras samvetsgranna tolkningar av Skrifterna. Han har sitt eget samvete som bara är bundet till Gud. han är inte orolig för vad som är passande och han drar sig inte för att göra allt som står i hans makt för att vinna själar.

”För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Gudslag utan lever i Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några" (1 Kor.9:20-22)